Allt som skapas, skapas två gånger – först som en idé, sedan som handling. För att bygga något meningsfullt, vare sig det är ett drömhus eller en förändring i en verksamhet, krävs att vi vågar föreställa oss hur det kan bli innan vi börjar bygga. Här är exempel på hur medarbetare har gått från att fastna i hur ingenting fungerar till att se möjligheter, skapa visioner och omsätta dem i verkligheten.
Dessa berättelser visar på en grundläggande förvandling. Med Möjlighetsanalysen som verktyg har personalen lämnat känslor av hopplöshet, rädsla, ilska och uppgivenhet. Och istället hittat hopp, glädje och en tro på förändring. Resultatet är inte bara en positiv förändring i personalens affekt – från negativitet till konstruktivitet – utan också en påtaglig skillnad i brukarnas liv, som gått från att kännas meningslösa till att upplevas som meningsfulla.
Det som gör dessa exempel så kraftfulla är att de på ett tydligt sätt visar att Möjlighetsanalysen inte bara är en pappersprodukt. Det är ett verktyg som skapar verklig förändring – för både personal och brukare. När man agerar som i dessa exempel, då är man det vi kallar en professionell hälsoskapare.
En medarbetare med utländsk bakgrund arbetade med en brukare som efter en hjärnskada ofta verkade nedstämd och utan energi. Genom att arbeta med en möjlighetsanalys insåg medarbetaren att brukaren hade ett intresse för äldre svensk musik. Trots att hennes svenska var stapplande bestämde hon sig för att lära sig en klassisk svensk låt och övade in den varje dag på väg till jobbet. En morgon satte hon sig bredvid brukaren och sjöng med hela sitt hjärta: ”Man ska leva för varandra…”. Brukaren lyssnade med stort intresse, och ett oväntat ögonblick av närhet uppstod.
Några dagar senare, när medarbetaren kom tillbaka från sin ledighet, hände något magiskt. Brukaren sjöng tillbaka samma låt i korridoren och höll ögonkontakt hela tiden. Medarbetaren blev rörd och började sjunga med. Kollegor som såg detta blev förvånade och berörda över hur brukaren, som annars så ofta var tillbakadragen, visade sådan glädje och kontakt.
En brukare hade svårt att ta ansvar för sitt hem. Kläderna var alltid utspridda och toaletten ostädad, vilket frustrerade personalen. Genom en möjlighetsanalys bestämde de sig för att möta honom genom hans passion – judo. De frågade om de fick följa med till en träning, och han sa ja. Under träningen bad brukaren plötsligt tränaren visa några grepp på en av personalen, som blev en ovetande judokanin. Han blev kastad hit och dit till publikens skratt, medan brukaren njöt av att dela sin värld.
På promenaden hem samtalade de om judons tekniker och historia. Någon vecka senare frågade brukaren om någon av personalen kunde hjälpa honom ta upp alla kläder som låg slängda på golvet.
En brukare vägrade släppa in personalen i sin lägenhet, och frustrationen växte. Under en möjlighetsanalys kom de på en oväntad idé: att använda karaktären Ove från Solsidan, som brukaren gillade. En personal knackade på dörren med en bild av Ove framför ansiktet och sa: ”Tjeeeenare mannen!” Brukaren brast ut i skratt och öppnade dörren lite mer. Medarbetaren fortsatte i rollen och försökte ”låna en tandborste”. Brukaren skrattade så mycket att han till slut bjöd in medarbetaren.
Idén utvecklades, och andra karaktärer från serien kom att användas.
Ett barn på ett korttidsboende skapade ofta kaos. Personalgruppen, som var utmattad, upptäckte under en möjlighetsanalys att barnet älskade dansbandsmusik. De började spela musik i köket och bjöd upp till dans under matlagningen. Barnet sken upp och deltog med glädje. Ett annat barn blev snart nyfiken och anslöt. Dansandet blev en gemensam rutin som skapade lugn och sammanhållning.
En dag, när barnets pappa kom, hördes hur det andra barnet frågade: ”Får jag komma och leka hemma hos er?” Pappan blev mycket rörd. Detta var första gången ett annat barn hade velat leka med hans barn.
En brukare vägrade låta någon kamma hennes hår efter att hennes tidigare kontaktperson slutat. En ung medarbetare, med glimten i ögat, beslutade sig för att bli ett ”kammmonster.” Han lekte och låtsades att kammen hade magiska krafter, vilket fick brukaren att börja skratta. Efter flera försök gick hon med på att bli kammad – under protest men med ett leende. Det lekfulla tillvägagångssättet förvandlade en konflikt till en trygg rutin.
En ung kvinna isolerade sig och saknade mål. Under en möjlighetsanalys föreslog personalen att hon skulle ha en konstutställning. Till deras glädje nappade hon på idén. Hon arbetade målmedvetet, och utställningen blev en succé. Efteråt uttryckte hon en dröm om att visa sin konst utanför verksamheten. Personalens stöd och tro på hennes potential hade fått henne att blomstra.
En kvinna med utmanande beteende skapade stress för personalen. Under en möjlighetsanalys insåg de att hon älskade att dansa. De frågade om hon ville lära ut dans, och hon sken upp. Detta ledde till danslektioner som kulminerade i en gemensam magdansuppvisning under julfirandet. Den oväntade höjdpunkten var en manlig medarbetare med kroppshydda som inte förknippas med magdans, som bjöd på sig själv och fick alla att skratta.
